Häktning

Om du gripits, anhållits, begärs häktad eller häktats; begär advokat Jimmy Schiöld vid Schiöld Advokatbyrå som offentlig försvarare. Då kommer du företrädas av en av de bästa försvarsadvokaterna i Sverige som kämpar för dig i alla lägen. Jimmy har mångårig erfarenhet som försvarsadvokat, och har företrätt hundratals klienter i brottmål.

E-post: jimmy@sadvokat.se
Telefon: 070-424 62 61

Att bli frihetsberövad i brottmål, det vill säga gripen, anhållen eller häktad, är bland det mest ingripande som en enskild kan bli utsatt för av samhället. Den enskildes kontakter med omvärlden begränsas vanligen, och den ende utomstående som den frihetsberövade tillåts ha kontakt med är oftast dennes advokat. Den enskildes värld vänds uppochner genom frihetsberövandet, och de enklare vardagliga sakerna i livet som man kanske tagit för givet kan bli omöjliga att utföra och kontrollera för den frihetsberövade. Detta medför av förklarliga skäl ofta starka känslor av maktlöshet, uppgivenhet och stress. Förutom försvarsadvokatens roll att tillvarata den frihetsberövades intressen vad gäller själva skuldfrågan och det denne anklagas för är det mycket viktigt att advokaten, i den mån möjligt och tillåtet, hjälper den frihetsberövade med dennes praktiska vardagliga bestyr. Det är bland annat av denna anledning mycket viktigt att ha en erfaren brottmålsadvokat som offentlig försvarare, som vet vad klienten kan ha för behov och som vet hur man ska gå tillväga för att hjälpa klienten i alla lägen. Om du frihetsberövas har du inte möjlighet att söka efter en skicklig försvarsadvokat, eftersom dina kontakter med omvärlden begränsas. Det är därför bra att på förhand ha bestämt sig för vem som du vill ha som offentlig försvarare, eftersom du har rätt att begära en specifik advokat och på så sätt försäkra dig om att du får en duktig och erfaren brottmålsadvokat. Lägg därför advokat Jimmy Schiöld på minnet.

Tidsfrister för frihetsberövande

Sverige har under lång tid kritiserats av FN:s tortyrkommitté och Europarådet för våra regler gällande häktning. Bland annat har fastställts att isolering av intagna med restriktioner (begränsade kontakter med omvärlden) är att likställa med tortyr; detta särskilt när isoleringen kombineras med långa häktningstider. Användningen av restriktioner är rekordhög i Sverige om man jämför med andra länder. Det finns heller ingen egentlig bortre gräns för hur länge en person kan vara häktad i Sverige (annat än eventuell preskriptionstid för det misstänkta brottet, vilket för allvarligare brott är mycket långt). Kritiken har även avsett att beslut om häktning fattas för lättvindigt och att häktningstiderna ofta är för långa. Sveriges häktning av unga och isolering av unga i polisarrest och häkte har fått särskild hård kritik.

Vi försvarsadvokater ser detta som ett mycket allvarligt problem; förmodligen det allvarligaste inom straffrätten. Sverige är en rättsstat som är föredömligt i många avseende men som dessvärre misslyckats med upprätthållandet av mänskliga rättigheter för frihetsberövade personer i berörda hänseenden. Enligt uppgift ska regeringen presentera förslag om ändringar så att tiden i häkte ska vara så kort som möjligt, och att användningen av restriktioner ska minska för unga. Detta är i vart fall ett steg i rätt riktning.

Idag ser tidsfrister för frihetsberövade sammanfattningsvis ut enligt följande.

Gripande

  • När någon har gripits ska denne så snart som möjligt förhöras.
  • Om den gripne inte är anhållen eller häktad ska förhör slutföras inom sex timmar, eller tolv timmar undantagsfall. Om den gripne är under femton år ska förhör slutföras inom tre timmar.

Anhållande och häktningsframställan (begäran om häktning)

  • Åklagaren ska omedelbart därefter besluta om den gripne ska anhållas.
  • Om anhållandet inte hävs ska häktningsframställan därefter göras av åklagaren till tingsrätten utan dröjsmål och senast kl. tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet (kallas för 72-timmarsregeln).
  • Häktningsförhandling ska hållas i tingsrätten utan dröjsmål och senast fyra dygn efter att den misstänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes (kallas för 96-timmarsregeln).

Häktning och åtal

  • Åtal ska normalt väckas inom två veckor från häktningsbeslutet eller den kortare tid som tingsrätten kan ha beslutat om. Om åtal inte väcks inom denna tid så ska omhäktningsförhandling hållas med högst två veckors mellanrum (om det inte är uppenbart att sådan behandling skulle sakna betydelse). För detta finns ingen fastställd bortre tidsgräns enligt de svenska reglerna, annat än de långa preskriptionstiderna för brott, utan åklagaren kan begära omhäktningsförhandling varannan vecka hur många gånger som helst.  
  • Om det är fråga om en så kallad utredningshäktning - det vill säga att det är av synnerlig vikt att en person tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet och personen är skäligen misstänkt för brott (lägre misstankegrad än sedvanliga sannolika skäl) och kriterierna för häktning i övrigt är uppfyllda - ska ny häktningsförhandling alltid hållas inom en vecka från häktningsbeslutet. Om det vid den nya häktningsförhandlingen inte framkommit att det föreligger sannolika skäl för brottsmisstanken ska häktningen hävas. 
  • Huvudförhandling, det vill säga rättegång, ska påbörjas snarast och senast två veckor från dag för väckande av åtal.
  • Huvudförhandling (rättegång) i hovrätten i mål med häktad person ska påbörjas senast åtta veckor efter dag för tingsrättens dom.

Lagbestämmelserna gällande häktning, anhållande och gripande återfinns bland annat i rättegångsbalkens 24 kap. (se utdrag per den 26 augusti 2019 nedan). 

24 kap. rättegångsbalken - Om häktning och anhållande

24 kap. 1 §

Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han

  1. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff,
  2. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller
  3. fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas.

Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter, får häktning inte ske.

24 kap. 2 §

Den som på sannolika skäl är misstänkt för brott får häktas oberoende av brottets beskaffenhet,

  1. om han är okänd och vägrar att uppge namn och hemvist eller om hans uppgift om detta kan antas vara osann, eller
  2. om han saknar hemvist inom riket och det finns risk för att han genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.

24 kap. 3 §

Även den som endast är skäligen misstänkt för brott får, med den begränsning som följer av 19 §, häktas, om

  1. förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda enligt vad som sägs i 1 § första, tredje och fjärde styckena eller 2 §, och
  2. det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet.

24 kap. 4 §

Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Detsamma gäller kvinna som har fött så kort tid förut att häktning kan befaras medföra allvarligt men för barnet. Vill den misstänkte inte underkasta sig övervakning, skall häktning ske.

Om ytterligare inskränkningar i fråga om häktning av den som är under arton år finns särskilda bestämmelser.

Att reseförbud eller anmälningsskyldighet får träda i stället för häktning föreskrivs i 25 kap.

24 kap. 5 §

Beslut att häkta någon meddelas av rätten. I häktningsbeslutet skall anges det brott som misstanken avser och grunden för häktningen.

Om hävning av häktningsbeslut finns bestämmelser i 20 §.

24 kap. 5 a §

Om rätten beslutar att häkta någon, förordnar att någon skall kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal, skall den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om den häktades kontakter med omvärlden skall få inskränkas. Tillstånd till sådana restriktioner får meddelas endast om det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.

Om det på grund av senare inträffade omständigheter är nödvändigt, får åklagaren meddela beslut som innebär inskränkningar i den häktades kontakter med omvärlden även om rätten inte har meddelat tillstånd till restriktioner. Har åklagaren meddelat ett sådant beslut skall han samma dag eller senast dagen därefter begära rättens prövning enligt första stycket. När en sådan framställan kommit in till rätten, skall rätten så snart det kan ske och senast inom en vecka hålla förhandling i frågan. För handläggningen vid rätten gäller vad som är föreskrivet om häktningsförhandling.

Ett tillstånd till restriktioner förfaller om rätten inte medger fortsatt tillstånd i samband med att den förordnar att någon skall kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal.

24 kap. 6 §

Om det finns skäl att häkta någon, får han anhållas i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan.

Finns inte fulla skäl till häktning men är den misstänkte skäligen misstänkt för brottet, får han anhållas, om det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning.

Beslut om anhållande meddelas av åklagaren. I anhållningsbeslutet skall anges det brott som misstanken avser och grunden för anhållandet.

24 kap. 7 §

Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

24 kap. 8 §

Har ett beslut att anhålla någon meddelats i den misstänktes frånvaro, ska han eller hon, så snart beslutet har verkställts, förhöras. Förhöret ska hållas av en åklagare eller av en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten som myndigheten har utsett. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska förbli anhållen.

Har någon gripits enligt 7 §, ska han eller hon så snart som möjligt förhöras av en åklagare eller av en polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten som myndigheten har utsett. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas. Anhålls inte den misstänkte, ska åklagaren omedelbart häva beslutet om gripande.

Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gripande hävas av Polismyndigheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt frihetsberövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet under samma förutsättningar hävas även av den polisman som har fattat beslutet.

Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl för anhållande, får åklagaren efterlysa honom eller henne.

24 kap. 9 §

När någon grips eller anhålls eller när ett anhållningsbeslut enligt 8 § första stycket verkställs, ska den frihetsberövade få besked om det brott som han eller hon är misstänkt för samt grunden för frihetsberövandet.

24 kap. 9 a §

Den som anhålls eller häktas har rätt att ta del av de omständigheter som ligger till grund för beslutet om anhållande eller häktning.

24 kap. 10 §

Om det inte längre finns skäl för ett anhållningsbeslut, skall åklagaren omedelbart häva beslutet.

24 kap. 11 §

Om inte anhållningsbeslutet hävs, skall åklagaren inom tid som anges i 12 § muntligen eller skriftligen göra framställning hos rätten om häktning av den anhållne.

I framställningen skall anges det brott som misstanken avser, grunden för häktningsyrkandet samt tidpunkten för frihetsberövandet.

Den anhållne och hans försvarare skall, om möjligt, genast underrättas om häktningsframställningen genom åklagarens försorg.

24 kap. 12 §

Häktningsframställning skall göras utan dröjsmål och senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet.

Har anhållningsbeslutet meddelats i den misstänktes frånvaro, skall vid tillämpning av första stycket som dag för beslutet anses dagen då beslutet verkställdes.

Görs inte häktningsframställning inom föreskriven tid, skall åklagaren omedelbart häva anhållningsbeslutet.

24 kap. 13 §

Har en häktningsframställning gjorts, skall rätten utan dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan.

Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att den misstänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes.

24 kap. 14 §

Vid häktningsförhandlingen skall den som yrkar häktning och, om det inte finns synnerligt hinder, den anhållne vara närvarande.

Den som yrkar häktning skall ange de omständigheter som yrkandet grundas på. Detsamma gäller i fråga om en begäran om tillstånd till restriktioner enligt 5 a §. Den anhållne och hans försvarare skall få tillfälle att yttra sig. Utöver vad handlingarna från förundersökningen innehåller samt vad parterna i övrigt anför får utredning angående brottet inte läggas fram, om det inte finns särskilda skäl till det.

24 kap. 15 §

Häktningsförhandlingen skall, om möjligt, pågå utan avbrott till dess häktningsfrågan kan avgöras.

Uppskov får äga rum endast om det finns synnerliga skäl till det. Uppskovet får inte vara längre än fyra dagar, om inte den misstänkte begär det.

Uppskjuts förhandlingen, skall anhållandet bestå, om inte rätten bestämmer något annat.

24 kap. 16 §

Sedan häktningsförhandlingen avslutats, skall rätten omedelbart meddela beslut i häktningsfrågan.

Beslutas häktning av en anhållen som inte är närvarande vid rätten, tillämpas 17 § tredje och fjärde styckena.

Beslutas ej häktning, skall rätten omedelbart häva anhållningsbeslutet.

24 kap. 17 §

En fråga om att häkta den som inte är anhållen får tas upp på yrkande av åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsäganden eller självmant ta upp frågan.

Då en fråga om häktning enligt första stycket har väckts, skall häktningsförhandling inför rätten hållas så snart som möjligt. I fråga om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 14-16 §§. Har den misstänkte kallats till förhandlingen eller finns det anledning att anta att han avvikit eller på annat sätt håller sig undan, utgör dock hans utevaro ej hinder för förhandlingen. Uteblir målsäganden trots att han kallats till förhandlingen, får frågan ändå avgöras.

Har rätten beslutat om häktning av någon som inte är närvarande vid rätten skall, så snart beslutet har verkställts eller hindret för hans närvaro har upphört, anmälan om detta göras hos rätten.

När en anmälan enligt tredje stycket har gjorts, skall rätten utan dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan. Häktningsförhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att häktningsbeslutet har verkställts eller hindret för den misstänktes närvaro vid rätten har upphört.

24 kap. 18 §

Då rätten beslutar om häktning skall, om inte åtal redan har väckts, rätten sätta ut den tid, inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.

Är den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden, om detta begärs före tidens utgång. Den misstänkte eller hans försvarare skall om möjligt beredas tillfälle att yttra sig.

Väcks inte åtal inom två veckor, skall rätten, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se till att utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Är det med hänsyn till utredningen eller av annan anledning uppenbart att förhandling inom nu angiven tid skulle vara utan betydelse, får rätten bestämma längre tids mellanrum.

Tid för åtals väckande behöver inte bestämmas då rätten beslutar om häktning enligt 3 § eller om häktning av någon som inte är närvarande vid rätten.

24 kap. 19 §

Har någon som är närvarande vid rätten häktats med stöd av 3 §, skall åklagaren, så snart han anser att det finns sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet, anmäla detta till rätten. Rätten skall utan dröjsmål efter en sådan anmälan hålla ny förhandling i häktningsfrågan. Förhandling måste alltid, oberoende av anmälan, hållas inom en vecka från häktningsbeslutet.

Om det när förhandlingen hålls inte framkommit sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet eller i övrigt inte längre finns skäl för häktning, skall beslutet om häktning omedelbart hävas.

24 kap. 20 §

Rätten skall omedelbart häva ett häktningsbeslut,

  1. om inte inom den tid som avses i 18 § åtal har väckts eller förlängning av tiden har begärts eller
  2. om det inte längre finns skäl för beslutet.

Innan åtal har väckts, får häktningsbeslutet hävas även av åklagaren. Rätten skall snarast underrättas om åtgärden.

24 kap. 21 §

Döms den misstänkte för brottet och är han häktad, skall rätten, enligt de grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad, får rätten förordna att han skall häktas. I fråga om tillstånd till restriktioner gäller bestämmelserna i 5 a §.

Vid tillämpning av första stycket skall bestämmelserna i detta kapitel om häktning, i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig straff, gälla även i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig utvisning. Om rätten har beslutat om utvisning får den förordna om häktning trots att det för brottet inte är föreskrivet fängelse ett år eller däröver. Förordnandet om häktning skall dock inte gälla under den tid då den dömde avtjänar en frihetsberövande påföljd som han har dömts till i målet.

24 kap. 21 a §

Den som har frihetsberövats genom gripande enligt 7 § första stycket, genom överlämnande till en polisman enligt 7 § andra stycket och då inte har frigetts, genom anhållande eller genom häktning enligt 17 § har rätt att så snart som möjligt få någon av sina närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättad om frihetsberövandet. Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse lämnas så snart som möjligt.

Om den frihetsberövade motsätter sig att någon underrättas om frihetsberövandet, får en underrättelse lämnas bara om det finns synnerliga skäl.

En underrättelse behöver inte lämnas om frihetsberövandet har upphört.

24 kap. 22 §

Den som är gripen, anhållen eller häktad skall tas i förvar. Den som är gripen behöver dock inte tas i förvar om det inte är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med gripandet, ordning eller säkerhet. Den som häktas skall utan dröjsmål föras till häkte.

Om det är av synnerlig vikt att den häktade, för utredning av det brott som föranlett häktningen eller något annat brott som han är misstänkt för, förvaras på en annan plats än som anges i första stycket, får rätten på åklagarens begäran förordna att den häktade tills vidare inte skall föras till häkte. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han förts till häkte, skall föras till en plats utom häktet för förhör eller annan åtgärd.

Om förvaring av den som är häktad och undergår eller har undergått rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser.

24 kap. 23 §

Oavsett samtycke får ingen som är misstänkt för brott hållas i förvar annat än enligt föreskrift i detta kapitel eller annars i lag.

Om skyldighet för den som misstänks för brott att stanna kvar för förhör finns bestämmelser i 23 kap.

24 kap. 24 §

I fråga om behandlingen av den som är anhållen eller häktad samt om ersättning av allmänna medel åt den som varit oskyldigt anhållen eller häktad finns särskilda bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om rättens prövning av undersökningsledarens eller åklagarens beslut om inskränkningar i den häktades kontakter med omvärlden.